För närvarande söker jag nya vägar för min Aikidoträning. En tanke som jag är inne på för närvarande är att visst är vi givna vissa förutsättningar när vi föds och växer upp. Vi får en viss genetik och blir präglade socialt av den miljö vi växer upp i. Samtidigt vill jag inte ge upp och säga att vi utifrån det inte kan förändras.
Jag tror vi kan träna oss till nya saker inom det mesta. Visst sätter grundförutsättningar vissa ramar. Däremot tror jag dessa ramar är mer flexibla än de flesta av oss gör dem till. De tyngsta begränsningarna tror jag är motivation och att hitta rätt tillvägagångssätt för att kunna förändras. Vissa saker har jag försökt ändra hos mig i år och dar. Jag har kämpat med samma metod och jag har inte sett några framsteg. Däremot när jag hittat en annan metod har det lossnat direkt och jag har sett framsteg. Det gäller fysiska såväl som mentala områden.
Jag ser också kopplingar med detta till Aikidoträningen både i utförande av tekniker och i upplägget av träningen. När det gäller tekniker tror jag kärnan i träningen är att hitta rätt utförande av tekniken. Det går att göra varje teknik på många olika sätt och jag tror inte det finns enbart ett rätt sätt. Utförandet beror mycket på situationen. Ett för mig normalt sätt att lösa en teknik som inte funkar riktigt är att göra den snabbare eller med mer kraft. Det funkar när man har en vänligt sinnad angripare som vi har i träningen. Vill däremot angriparen en illa så kan mer av samma sak leda till kampsituation där den starkaste vinner. För mig är inte det Aikido. Istället när tekniken fastnar behöver jag hitta en ny väg för tekniken.
Det leder mig även till upplägget av träningen. Tränar jag alltid på samma sätt så tror jag att jag kan bli blind för att jag inte utvecklas i vissa avseenden till slut. Jag har till och från arbetat med att uken gör motstånd i teknikerna i träningen. Det har däremot nästan alltid slutat med ruffiga tekniker och kraftmätningar. Nu har fått ett nytt uppslag för träningen som verkar lovande. Bryter man ned teknikerna och låter nage styra hur mycket motstånd uke ska göra, tror jag man också kan träna in att kunna göra flytande tekniker trots uke gör motstånd. Samtidigt hoppas jag detta även leder till att uke kan få mer intelligens över hur man kan göra motstånd. Aikido är för mig ett komplext samspel mellan uke och nage. För att utvecklas tror jag man behöver träna bägge sidor.
5 kommentarer
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Är träning med motstånd något som normalt ”finns” i ki-aikido?
Vad jag kan minnas har jag inte stött på det på något läger eller schemalagd träning. Däremot när jag tränat extra med vänner har vi prövat det. Det är inget som Yoshigasaki Sensei undervisar, samtidigt håller han öppet ifall vi andra som instruktörer vill pröva andra träningsvägar.
Problemet som uppstått, är som jag nämner, att det blivit ruffigt och inte utvecklat tekniken utan snarare tvärt om. Jag gillar att det inte förekommer tävling i Aikido utan villa att vi arbetar tillsammans för att utvecklas. När vi tränat med motstånd, i form av slag och försökt stå emot tekniken så har det ofta blivit lite av en tävling. Då har det varit ofta den som varit starkast eller mest erfaren som hela tiden vunnit. Det kan funka för att testa sig någon gång emellan åt, mig har det inte gett så mycket i övrigt.
Delar man däremot upp tekniken kan man träna att möta motstånd utan att fastna i motståndet, så det inte blir en tävling. För att det ska fungerar behöver man däremot komma överens med uken om hur motsträvig och aggressiv den ska vara. Det är ju lätt att det blir aggressivitet som möter aggressivitet. Min idé är att träningen går ut på att hitta sätt att ändra situationen så man inte möter aggressiviteten även om partnern försöker utsätta en för det.
Stor del av aikidon har ju träning med motstånd som generell träningsmetod. Den kan leda någonvart, förvisso, men det finns många fallgropar… och det är helt klart ett arbete att få det att fungera, så det inte urartar till tävling. Då syftar jag allra främst på motstånd från grepptekniker, att uke inte går ner såvida hen inte ”måste” (”måste” kan förvisso definieras på många olika sätt). ”Motstånd i form av slag”, då menar du att visa var tori är öppen för attack förmodar jag?
Visst motstånd arbetar vi också alltid med. Gör någon teknik på mig så ska jag inte falla ifall jag inte behöver. Likaså visa ifall nage/tori är öppen. Däremot har jag upplevt både bland Ki och Aikikai att uke ofta ändå är väldigt ”regisserad” till att vara följsam eller till att vara en lite korkad kastdocka.
När jag nämner motstånd tänker jag mer på de tillfällen jag tränat med en partner som från att jag börjat göra tekniken försöker göra fullt motstånd och försöker komma fri, i läge för att kunna angripa igen eller kasta mig. I de lägena är partnern mer oförutsägbar och det är svårt att få till rena tekniker.
Aha, lite mer freestyle.