Ikväll var det sparring igen. Skitskoj att syssla med. Jag börjar märka av första terminernas träning nu när jag sparras. För mig handlar sparring mycket om träning att vara i stunden. Jag måste hela tiden se och uppleva var partnern är och gör och försöka uppfatta var mina slag och sparkar kan komma innanför dennes försvar.
Det går bättre och bättre. Ikväll såg jag och kunde fånga de flesta slag och jabbar innan de blev hot. Först när någon lyckades arbeta sig in på mig blev det hotfullt. Kontringarna flöt också på. Jag såg var jag kunde lägga in många av slagen. Däremot blev det lite för mycket vevande. Jag behöver mer rena tekniker så det finns kraft bakom slagen när de går in. Direkt när jag tänkte på det blev tekniken lite bättre.
Det är just känslan i stunden när jag arbetar med kroppen och samtidigt strategiskt ser vad jag kan göra i situationen som är så fascinerande att träna. Det kopplar mycket tillbaks till Aikidon och Kenjutsun med. I alla formerna handlar det mycket om närvaro och se var den andre kan angripa mig och justera därefter så blottorna sluts.
Det märks mycket när man möter någon som kan sparras gentemot någon som här helt ny. När man möter någon ny så haglar det slag men de är harmlösa och öppnar för kontringar. När man möter någon med erfarenhet märker jag ibland hur de står och avväger och väntar på en öppning. När öppningen finns exploderar det med en hagelskur av slag och sparkar. Det är som skillnaden mellan en jämn monoton rytm till ett spännande musikstycke.
Då det är fredag så behövs lite avkoppling från seriositeten ett tag. Jag hittade ett spännande musikstycke på youtube. Jag kan inte fatta att jag missat Deep Purple så totalt.
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
