Jag börjar förstå varför sensei skriver i sin bok att ifall man ska börja meditera gör man det bäst genom att resa bort och vara för sig själv. Idag som många dagar på sistone så har jag mer tänkt på annat och drömt mig bort än varit i stunden. Jag har svårt att hitta fokus.
Det känns som jag byggt ett hus lite för högt och fort. Just nu börjar saker bli lite svajigt så jag behöver gå ned några våningar och försöka förstärka utan att behöva riva våningarna ovan innan jag bygger vidare.
Jag har många roliga intressanta saker att göra men ofta när jag gör dem funderar och längtar jag efter andra saker som kommer hända. Det är även sällan jag nu initierar saker utan det blir mer jag bara hanterar det som händer.
Jag försöker nu bromsa upp och göra det jag behöver utan att behöva ge avkall på något. Jag försöker att inte avstå från några träningar, för det vore som att riva ett gäng våningar på mitt hus. Istället ska jag se till att inte utöka mer utan istället försöka bli klar med vad jag vill göra vid varje tillfälle. Sommaren kommer också snart och då får jag förhoppningsvis lite mer utrymme under en period till att ändra om upplägget.
Jag tror man alltid kan hitta lösningar. Bara att när man står i huset och det svajar så är det svårt att hålla huvudet kallt och se vad som måste göras för att få det att bli stabilt igen. Det är också svårt att komma djupare när man mediterar när saker hela tiden kastar en ur tillståndet. Jag har aldrig tidigare sett behovet men kanske åker jag någon dag bort en tid för att bara vara för mig själv. Det får iså fall bli när jag fått lite mer fason på tillvaron. 
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
