På sistone har jag fått se en del videoinspelningar andra gjort av mig vid olika träningar. Bland annat min Nidangradering och några uppvisningar. Jag tror det finns både för och nackdelar att se sig på film.
När man får göra det någon gång emellanåt tror jag det är väldigt nyttigt. När jag sett dessa filmer så blir jag mer medveten om vilket rörelsemönster jag har och kan se vad jag behöver ändra på. Samtidigt så behöver jag ta det jag ser på filmen och bli medveten i situationen hur jag verkligen rör mig.
En kamera är lite av en genväg för att uppleva sig själv. Däremot tror jag den inte räcker hela vägen. Vid tillfällen tycker jag det är bra för att ge inspiration men det förekommer många situationer när man inte kan filma sig själv. Då är det vettigare att lära sig att uppleva sig själv så korrekt som möjligt hela tiden. Jag är verkligen inte där ännu så då är det spännande att se filmer så jag blir lite mer medveten om hur jag rör mig och kan uppleva det. Innan jag upplever det i situationen så tror jag det är svårt att ändra på beteendet, det handlar ju om att vänja om sig.
3 kommentarer
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Att film inte är det utlimata hjälpmedlet som löser allt köper jag, men vilka skulle de egentliga nackdelarna vara?
Nackdelen med film som jag ser det är att den visar något utifrån. Ibland ser jag saker på film som jag tycker inte ser bra ut och försöker ändra dem direkt. Det är inte alltid det förbättrar tekniken. Jag har använt film och bilder en hel del för att ändra min hållning och tekniker. Allt har skett utifrån och inte allt har varit positivt.
Ett exempel var att jag tyckte mig inte ha tillräckligt rak hållning och försökte räta den med ryggont som följd. Numera har jag rätat min hållning men det utifrån att jag hela tiden försöker vara medveten om hur jag för mig. Då rätar jag hållningen utan att belasta ryggmusklerna.
Det är lätt att ändra på sig själv och saker man gör, dels från att man granskar sig själv från film eller från vad andra säger. Däremot tror jag man alltid måste gå tillbaks till sig själv och försöka uppleva saken från sig själv, sen ta ställning ifall det är något man vill ändra eller inte och därefter försöka ändra det. Det är i varje fall min filosofi. En film är ju en film och den fångar bara en liten del av vad jag gjorde när den filmades.Däremot tycker jag det är en toppen inspirationskälla.
Samma sak kan gälla instruktion från instruktörer, tycker jag. Det är något utifrån, som ibland stämmer och ibland inte. Den skicklige instruktören ser att jag böjer på ryggen för att jag står fel, ger mig tips om min position, och min hållning förbättras när min position inte längre lockar fram den där ryggkrökningen. Den mediokre instruktören tjatar varenda pass om att jag böjer på ryggen, men förmår inte åstadkomma en förändring.