Jag fick en fråga ifall vi har någon självskyddskurs i Aikidon nyligen. Kursen skulle då ha varit inriktad mot vården. I nuläget har vi ingen och jag har varit skeptisk till självskydds kurser generellt, då jag kopplat ihop dem med självförsvar.
Självförsvar är för mig ett sätt att rättfärdiga våld. Ibland går det inte lösa en konflikt utan att våld uppstår, det accepterar jag. Däremot bör man göra vad man kan för att våld inte uppstår och ifall det uppstår använda så lite av det som möjligt själv. Ordet försvar är nära förknippat med krig. Krig är heller ingen konflikt utan ett resurskrävande och ineffektivt sätt att lösa en konflikt.
Känner man ett behov av självförsvar i sitt privatliv tycker jag man antingen ska börja träna någon kampsport eller stridskonst, gärna Aikido. Tränar man det tillräckligt länge hoppas jag man kommer till insikt att man inte behöver försvar. Vill man inte träna kamp- eller stridskonst så kan man fundera på hur man kan förändra sin livsstil eller attityd. Se var och hur våld uppstår.
Våld sker ofta i hemmet eller i samband med alkohol. Jag tar varken avstånd från att leva med någon eller dricka alkohol men man måste göra båda sakerna med förnuft och viss försiktighet. En relation, vänskaps som kärleksmässig, tycker jag ska bygga på ömsesidig respekt och försiktighet. Våld behöver inte vara enbart fysiskt utan kan även vara verbalt. Ifall det inte är någon med en kraftig störning som utövar våldet finns det nästan alltid något som utlöser våldet. Det är dem tendenserna man behöver arbeta med mer än att försvara sig när det redan har börjat. Våld är en konflikt med flera parter, som ordspråket säger är det sällan ens fel att två träter.
Våld utanför hemmet går även det för det mesta att undvika ifall man uppmärksammar risker och undviker dem. Vill man inte undvika riskerna behöver man även acceptera konsekvenserna som kan uppstå. Kan man inte acceptera dem så är det politik man ska syssla med och inte självförsvar.
Slutligen tillbaks till självskyddskursen. När jag funderat mer på saken är jag inte avigt inställd på en kurs i självskydd för yrkesgrupper som har ökad riskprofil att hamna i våldssituationer, t.ex. inom vården. För yrkesgrupper som arbetar med människor med problem klarar man inte alltid att undvika att bli utsatt för en våldssituation, hur medveten man än är. I det läget kan en självskyddskurs vara vettig. Den kursen skulle då handla om riskbedömning, bemötande och hur man tar sig ur eller lugnar ned en våldsam situation. Dvs. inget försvar, bara hur man kan skydda sig och den andra från att bli skadad.
Jag får fundera mer på den idén. Hittar jag ett vettigt upplägg kanske jag tar fram en kurs med den inriktningen i framtiden. Jag har egentligen lite koll på hur våldsamma yrkessituationer kan se ut. Däremot har jag en del verktyg både från Aikidon och via mina kunskaper i konflikthantering. Jag får fundera mer på saken.
1 kommentar
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera


Intressant att betrakta ordet självförsvar som ett sätt att rättfärdiga våld. Förvisso används ordet ganska ofta så, många unga pojkar som säger att de vill lära sig självförsvar är i själva verket ute efter att lära sig slåss. Jag är inte helt klar över hur du definierar självskydd, dock. Självförsvar kan betyda väldigt många olika saker, som i Petra Östergrens gamla trestegsmodell: steg ett undvik farliga personer och farliga platser, steg två ta sig ut en hotande eller farlig situation utan våld (genom diverse verbala strategier, träning på att sätta gränser med mera), steg tre ta sig ur en hotande eller farlig situation med hjälp av våld. Ditt ”självskydd” kanske motsvarar steg ett och steg två?