Usch, jag är trött och seg nu redan från morgonen. Jag har legat och spänt övriga kroppen för att få axeln att slappna av. När jag vaknade kändes axeln bättre men istället känner jag mig seg.
Igår blev tonvikten på kaeshiwaza på passet. Vi lyckades till slut komma igenom första kaeshiwazan. Den känns bra för att förändra rörelsemönstren i övriga teknikerna med. Med kaeshiwazan så behöver man böja på benen och tänka på hållningen.
Den kaeshiwaza, kontringstekniker, jag lär ut kommer från Sugawara Sensei. Den består av fyra serier där utövarna kontrar på varandras tekniker till en bestämd punkt där man låter tekniken gå igenom och sen börjar med nästa serie.
Utan att ändra formen eller teknikerna har jag däremot börjat anpassa pedagogiken för att tydliggöra linje- och öppna-stängkonceptet. Just kaeshiwaza och kumijo, jo mot bokkenkator, är perfekta att tydliggöra de koncepten. Man har alltid fokus i bägge händerna och lägger stor vikt vid fotarbetet. Tänker man då i linjer blir det tydligt hur man ofta flyttar ena linjen medan den andra stannar kvar. I kaeshiwaza när partnern låser min ena arm och linje kan jag använda den andra för att ändå skapa en bra hållning och inte fastna.
Spännande hur saker går in i varandra. Jag har haft samma övertygelse som Sensei att det inte är någon mening att dela upp mellan Aikido och Aikido, att det inte behövs en Ki prefix för att tala om vad vi sysslar med. Däremot tycker jag det är fascinerande när vissa saker dyker upp helt oberoende av varandra. Sugawara Sensei pratade till och med under sista lägret om en öppningsrörelse.
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
