Fler funderingar runt kroppshållning

Jag tycker det är otroligt intressant att arbeta med kroppshållningen. När jag var i japan pratade Sugawara Sensei en del om hållningen. Grundregeln han hade var in med rumpan, in med magen, ut med bröstet och in med huvudet. Via hörsägen har jag hört att Yoshigasaki Sensei åter pratar om avståndet mellan höft och axel. Avståndet där emellan ska man försöka hålla konstant.

Nu är det grundhållningen vilket blir en statisk bild. När man sen rör sig måste även dessa kroppsdelar kunna röra sig men utifrån grundhållningen. Håller man Sugawara Senseis hållning möter man även Yoshigasaki Senseis syn. För mig är det att jag får in magen genom att påverka axlar och höften. Ifall höften är rakt ned och inte för mycket bakåt kommer rumpan in och linjen mellan axel och höft blir mer balanserad. Ryggslutet slappnar av och magen kommer in men kan vara avslappnad. Hindret kan vara stela höftböjare, men då behöver man arbeta för att frigöra dem.

Får jag bak axlarna och in med huvudet frigörs luft och matstrupen, axlar och nacke slappnar då av. Rygg och magmusklerna på sidorna av kroppen håller då uppe kroppen medan de mindre och svagare musklerna arbetar för att hålla organen, huvud och armar på plats. Även andningen som sköts av diafragman kan vidga och sluta sig på sidan av kroppen mer än via främre delen av magen eller övre delen av bröstkorgen. Kroppen blir mer avslappnad och rörlig samt när jag gör det märker jag även att jag blir lugnare, både fysiskt och mentalt.

Dags att stärka den mentala grunden

Jag börjar förstå varför sensei skriver i sin bok att ifall man ska börja meditera gör man det bäst genom att resa bort och vara för sig själv. Idag som många dagar på sistone så har jag mer tänkt på annat och drömt mig bort än varit i stunden. Jag har svårt att hitta fokus.

Det känns som jag byggt ett hus lite för högt och fort. Just nu börjar saker bli lite svajigt så jag behöver gå ned några våningar och försöka förstärka utan att behöva riva våningarna ovan innan jag bygger vidare.

Jag har många roliga intressanta saker att göra men ofta när jag gör dem funderar och längtar jag efter andra saker som kommer hända. Det är även sällan jag nu initierar saker utan det blir mer jag bara hanterar det som händer.

Jag försöker nu bromsa upp och göra det jag behöver utan att behöva ge avkall på något. Jag försöker att inte avstå från några träningar, för det vore som att riva ett gäng våningar på mitt hus. Istället ska jag se till att inte utöka mer utan istället försöka bli klar med vad jag vill göra vid varje tillfälle. Sommaren kommer också snart och då får jag förhoppningsvis lite mer utrymme under en period till att ändra om upplägget.

Jag tror man alltid kan hitta lösningar. Bara att när man står i huset och det svajar så är det svårt att hålla huvudet kallt och se vad som måste göras för att få det att bli stabilt igen. Det är också svårt att komma djupare när man mediterar när saker hela tiden kastar en ur tillståndet. Jag har aldrig tidigare sett behovet men kanske åker jag någon dag bort en tid för att bara vara för mig själv. Det får iså fall bli när jag fått lite mer fason på tillvaron.

Glad och positiv

Vad spännande livet är för närvarande. Saker händer hela tiden som gör att jag inte har någon aning om hur morgondagen kommer se ut. Ena ögonblicket är jag på väg i en riktning för att nästa göra en tvärvändning i en annan riktning. Var jag än landar kommer det nog vara givande och intressant. Jag hoppas verkligen att jag kan stanna kvar i länet även framöver. Jag gillar att leva här.

Helgen började rätt så kasst med att jag behövde arbeta över på tisdagen och onsdagen för att få vara ledig. Jag kom hem och var på dåligt humör men kvällen blev rätt så bra ändå. Helgen över lag blev riktigt bra. Jag kom på mig själv att vara på toppenhumör när jag stod och förberedde middagen i lördags. Jag upptäckte att jag stod och gnolade till musiken jag hörde på radion, inget jag kände igen att jag brukar göra. Just nu trivs jag verkligen med min livssituation trots att jag inte vet hur det kommer att se ut framöver.

Träningsmässigt är det lite frustrerande med kasten i tillvaron då jag har svårt att hålla fokuset på ett spår. Just nu känns det som jag är involverad i lite för många kringaktiviteter runt träningen som styrelseuppdrag och liknande. Aikidon kretsar just nu runt graderingsdagen som kommer vara på lördag. Träningarna därefter kommer vara att följa upp det som dyker upp den dagen. Kenjutsun är två lägerhelger planerade i juni så fram till dess gäller det att slipa färdigheterna. Sen är det fysträningen som just nu är så rolig att jag tappar ytterligare fokuset på övriga träningen även om det inte var min tanke.

Ofrivillig pedikyr

Veckorna känns riktigt långa. Jag tycket inte så mycket händer under dem men ändå har jag hela tiden fullt upp och måste ständigt prioritera i vilken ordning jag ska göra saker. Det känns skönt för jag gör det som behövs göras och skjuter inte upp saker på framtiden. Jag gissar att det är det som kallas vardag.

Den här veckan har varit en rejäl träningsvecka. Inte så mycket Aikido och inget kenjutsu men en hel del fys och styrka. Totalt nådde jag min ambition med en sexdagars träningsvecka.

Nu när det är vår och säcken har kommit ut på balkongen hänger jag mig till den med barnslig förtjusning. I torsdags körde jag ett timmespass på den, till mina fötters och knogars lidande. Vad jag inte tänkte på var att mitt balkonggolv är av betong och strävt som ett sandpapper. Jag fick en ofrivillig pedikyr av golvet och slipade ned mina tår och trampdynor rejält. Nu ska jag bara slipa bort förhårdnaderna på sidorna av tårna så kommer fötterna vara riktigt fina.

Nackdelen med att jag tunnade ut trampdynorna kom på gårdagens pass. Igår lyckades jag dra på mig en liten blåsa under foten. Tjocka som de var tidigare var det nästan en omöjlighet. Nåja, lädersulorna lär komma tillbaks framöver igen.

Filmad

På sistone har jag fått se en del videoinspelningar andra gjort av mig vid olika träningar. Bland annat min Nidangradering och några uppvisningar. Jag tror det finns både för och nackdelar att se sig på film.

När man får göra det någon gång emellanåt tror jag det är väldigt nyttigt. När jag sett dessa filmer så blir jag mer medveten om vilket rörelsemönster jag har och kan se vad jag behöver ändra på. Samtidigt så behöver jag ta det jag ser på filmen och bli medveten i situationen hur jag verkligen rör mig.

En kamera är lite av en genväg för att uppleva sig själv. Däremot tror jag den inte räcker hela vägen. Vid tillfällen tycker jag det är bra för att ge inspiration men det förekommer många situationer när man inte kan filma sig själv. Då är det vettigare att lära sig att uppleva sig själv så korrekt som möjligt hela tiden. Jag är verkligen inte där ännu så då är det spännande att se filmer så jag blir lite mer medveten om hur jag rör mig och kan uppleva det. Innan jag upplever det i situationen så tror jag det är svårt att ändra på beteendet, det handlar ju om att vänja om sig.