Efter träningen i Åre tappade jag tempo på träningen. Jag kör på med den ordinarie träningen däremot har det blivit sporadiskt med styrka och kondition. Det har varit mycket andra saker som jag prioriterat istället samt att när axeln min väl börjat vara ok så svarar inte kroppen på träningen. Nu sista dagarna har jag börjat rinna till och från ur näsan så det verkar vara någon förkylning som stör i kroppen. Jag tycker det är tröttsamt då jag får dessa känningar lite då och då utan att det bryter ut.
Jag är lite perplex just nu med träningen. Jag vill träna för jag gjorde sådana framsteg tidigare att jag vill att de ska fortsätta. Samtidigt är det bekvämt att inte köra på för hårt då jag har mer ork till vardagsaktiviteter nu när vårvädret är här. Imorgon ska jag lägga ut min fina Passat på annons till försäljning. Det tar emot då jag fortfarande upplever som jag gjorde en toppenaffär när jag köpte den. Jag tror det är få bilar som är så fräscha både invändigt och i lacken efter 14 000 mil som min är. Samtidigt känns det som en överdriven lyx att äga två stora fräscha någorlunda nya bilar. Nåja, det bidrog till att jag var ut idag och tog bilder för annonsen. Här är några som jag förmodligen inte kommer använda i annonsen men som jag tycker blev estetiskt tilltalande.
Peter var uppe och hade läger under helgen som var. Denna gång började vi med Aikido på fredagskvällen i Östersund för att övergå till Kenjutsu i Åre under resten av helgen. Som vanligt var det mycket detaljer att slipa på.
Det är roligt att se mina träningskamrater utvecklas. Själv märker jag också att det går framåt. På söndagen körde jag med Peter där han som vanligt pressade mig. Även om han var inne och skar mig flera gånger med bokken så upplevde jag att det gick med högre tempo än tidigare och jag kunde hålla honom på avstånd oftare än tidigare.
Just nu är jag frustrerad. Redan på fredagen sträckte jag en muskel i axeln. Den störde hela helgen med att jag inte kunde få någon styrka i högerarmen. Jag vågade inte träna igår och idag försökte jag styrketräna men gav upp redan på första setet. Nu hoppas jag bara att den läker så fort som möjligt. Jag har just börjat med mitt tyngre styrkeprogram och vill köra det så fort som möjligt.
Peter tipsade mig om det här klippet på Youtube. Det är från ett tisdagspass Sugawara Sensei hade i Aikido efter vårens läger i Järfälla. Tråkigt att jag inte hade möjligheten att åka på lägret. Jag är riktigt sugen att åka och hälsa på Sensei igen i Japan.
Jag testade nyligen en styrkeövning jag inte prövat tidigare, overhead squats. Dvs. benböj när jag har en skivstång på raka armar över huvudet. Vad jag kunde konstatera var att jag inte klarade av att göra övningen riktigt för att jag är för stel i mina axlar. Jag kan inte hålla en vikt rakt över huvudet, utan får bara upp den framför pannan.
Jag har så länge jag kan minnas varit stel i mina axlar. För några år sen hade jag också en gamnacke, den har jag däremot lyckats minska ned så idag har jag bara en tendens mot det. Däremot har jag inte reflekterat tidigare över hur axlarna begränsar min rörelseförmåga i armarna.
Mina axlar har sista åren även varit instabila med att min högeraxel har luxerat flera gånger så jag numera kan dra den till rätta själv ifall den hoppar ur. Nu funderar jag om inte stelheten och den felaktiga hållningen i axlarna som skapat en missbalans som bidragit till att axlarna blivit så instabila som de är.
Det är spännande när man hittar en övning som påtagligt visar över kroppens begränsningar. Just nu märker jag verkligen av hur begränsad min rörlighet är där, något jag tidigare inte reflekterat så mycket av. Så länge jag inte viste bättre brydde jag mig inte. Nu är jag däremot fängslad i min kropp. Samtidigt är det positivt då jag nu är medveten och kan göra något åt det.
En reflektion jag gjort gentemot Aikidon är också att detta förklarar delvis varför jag har sådana problem med Koshinage, höftkast. För det kastet behöver jag kunna gå ned rakt med kroppen och lyfta handen över huvudet. Det är just den rörelsen som också finns i overhead squats och som jag inte klarar av.
Ytterligare en reflektion till Aikidon är att efter jag sett mina begränsningar och hur jag bör kunna röra mig med full rörlighet så skapar det nya utmaningar och ett annat rörelsemönster i Kenkotaiso, hälsoövningen vi gör i början av träningen.
För närvarande söker jag nya vägar för min Aikidoträning. En tanke som jag är inne på för närvarande är att visst är vi givna vissa förutsättningar när vi föds och växer upp. Vi får en viss genetik och blir präglade socialt av den miljö vi växer upp i. Samtidigt vill jag inte ge upp och säga att vi utifrån det inte kan förändras.
Jag tror vi kan träna oss till nya saker inom det mesta. Visst sätter grundförutsättningar vissa ramar. Däremot tror jag dessa ramar är mer flexibla än de flesta av oss gör dem till. De tyngsta begränsningarna tror jag är motivation och att hitta rätt tillvägagångssätt för att kunna förändras. Vissa saker har jag försökt ändra hos mig i år och dar. Jag har kämpat med samma metod och jag har inte sett några framsteg. Däremot när jag hittat en annan metod har det lossnat direkt och jag har sett framsteg. Det gäller fysiska såväl som mentala områden.
Jag ser också kopplingar med detta till Aikidoträningen både i utförande av tekniker och i upplägget av träningen. När det gäller tekniker tror jag kärnan i träningen är att hitta rätt utförande av tekniken. Det går att göra varje teknik på många olika sätt och jag tror inte det finns enbart ett rätt sätt. Utförandet beror mycket på situationen. Ett för mig normalt sätt att lösa en teknik som inte funkar riktigt är att göra den snabbare eller med mer kraft. Det funkar när man har en vänligt sinnad angripare som vi har i träningen. Vill däremot angriparen en illa så kan mer av samma sak leda till kampsituation där den starkaste vinner. För mig är inte det Aikido. Istället när tekniken fastnar behöver jag hitta en ny väg för tekniken.
Det leder mig även till upplägget av träningen. Tränar jag alltid på samma sätt så tror jag att jag kan bli blind för att jag inte utvecklas i vissa avseenden till slut. Jag har till och från arbetat med att uken gör motstånd i teknikerna i träningen. Det har däremot nästan alltid slutat med ruffiga tekniker och kraftmätningar. Nu har fått ett nytt uppslag för träningen som verkar lovande. Bryter man ned teknikerna och låter nage styra hur mycket motstånd uke ska göra, tror jag man också kan träna in att kunna göra flytande tekniker trots uke gör motstånd. Samtidigt hoppas jag detta även leder till att uke kan få mer intelligens över hur man kan göra motstånd. Aikido är för mig ett komplext samspel mellan uke och nage. För att utvecklas tror jag man behöver träna bägge sidor.
Nu har det varit ett tag sen jag gjorde ett inlägg här. Under de senaste veckorna har jag haft fullt upp med att flytta från Östersund till lite mer än en mil utanför stan. Från min lilla etta har jag nu ett hus och leva i. Det är riktigt skönt att ha flera rum att vistas i.
Under senaste veckan har jag börjat återgå till rutinerna igen. Medan jag flyttade hann och orkade jag inte träna något. Nu har jag återupptagit styrkeprogrammet och försöker träna regelbundet. Styrkeprogrammet har fått mig att må fysiskt toppen. Jag gillar att utmana mig och den här träningsformen passar mig perfekt.
Vad jag däremot upplevt sista dagarna är att kroppen verkar redan har anpassat sig till belastningen. Jag funderar nu på att lägga om träningsprogrammet redan efter nästa vecka och försöka få in vissa dagar med tyngre övningar. Vissa övningar med kroppsvikten är fortfarande väldigt utmanande medan vissa har jag nått gränsen för att de ska utveckla min styrka utan nu mest bara utvecklar uthålligheten i musklerna. Jag ska försöka finna nya övningar med kroppsvikt samt fler övningar med fria vikter som komplement.
Tyngre övningar är för mig där jag endast kan göra under tio repetitioner. Även om jag för in dessa kommer jag att fortsätta med även lättare övningar med många repetitioner. För mig är det viktigt att bygga upp en allsidig styrka som jag kan använda till vardags. I vardagen krävs ju i många fall uthållighet mer än styrka.
I aikidon har jag hamnat i en svacka igen. Jag har varit i en spännande fas när jag upplevt mig inspirerad och lärt mig mycket nytt. Nu går det däremot trögt. Vid det här laget har jag varit med om perioder som denna tidigare och vad som funkat tidigare har varit att bara träna på. Någon stans tror jag saker sätter sig på plats och mognar under perioderna det går trögt. När jag är i det här tillståndet känner jag mig kritisk till det jag gör. Samtidigt tror jag det är nyttigt. Jag reflekterar mycket nu över vad jag gör på träningen och ifall det möter det jag vill uppnå med tränandet. Förhoppningsvis får jag ny inspiration framöver. Till dess är det bara att harva på med det jag gör.
till vardagsaktiviteter nu när vårvädret är här. Imorgon ska jag lägga ut min fina Passat på annons till försäljning. Det tar emot då jag fortfarande upplever som jag gjorde en toppenaffär när jag köpte den. Jag tror det är få bilar som är så fräscha både invändigt och i lacken efter 14 000 mil som min är. Samtidigt känns det som en överdriven lyx att äga två stora fräscha någorlunda nya bilar. Nåja, det bidrog till att jag var ut idag och tog bilder för annonsen. Här är några som jag förmodligen inte kommer använda i annonsen men som jag tycker blev estetiskt tilltalande.
Jag ser också kopplingar med detta till Aikidoträningen både i utförande av tekniker och i upplägget av träningen. När det gäller tekniker tror jag kärnan i träningen är att hitta rätt utförande av tekniken. Det går att göra varje teknik på många olika sätt och jag tror inte det finns enbart ett rätt sätt. Utförandet beror mycket på situationen. Ett för mig normalt sätt att lösa en teknik som inte funkar riktigt är att göra den snabbare eller med mer kraft. Det funkar när man har en vänligt sinnad angripare som vi har i träningen. Vill däremot angriparen en illa så kan mer av samma sak leda till kampsituation där den starkaste vinner. För mig är inte det Aikido. Istället när tekniken fastnar behöver jag hitta en ny väg för tekniken.